Ja men shit, det känns som igår jag kissade på den där stickan och insåg att Zeb skulle bli storebror och nu är jag redan i v.24!! Känner mig så mycket mindre denna gång, vet inte om jag är det eller om det är så att jag denna gång faktiskt vet hur stor och klumpig man är på slutet så jag inte tycker att den här magen är något. Eddie hävdar bestämt att jag är tjockare den här gången, ja brösten är betydligt större i allafall. Det är ju lite lättare att märka då jag redan fått byta till den största bh:n. Beror väl på att jag ammade Zeb så länge så de bara sväller ut av bara farten;) visst borde det vara lättare att få igång amningen nu när min kropp en gång gjort det? Hoppas innerligt på det, i allafall att jag slipper alla hemska sår man hade första månaden. Usch det är smärta det, men det är en annan historia det.. Hur som, när man väl fått igång amningen och såren läkt så är ju det bästa och smidigaste att amma tycker jag så det hoppas jag kunna göra Med detta barnet med, Minst lika länge!!

Känner att man på ett sätt inte har alls så mycket tankar och funderingar den här gången men samtidigt är det mer. Jag vet ju precis vad som väntar.. Nu ska jag försöka njuta av alla små sparkar från minstingen där inne och njuta av att vara gravid. För man vet ju aldrig, kanske är sista gången i livet!!

/Tina