Zeb äter ju nu bara det vi äter till middag nu, rätt av. Jätte skönt att slippa stå med barnmatskok, jag som gjort all barnmat hemma.. Det går jätte bra för honom och han har hitills ätit all "normal" mat. Men idag tog jag upp kassler som vi ska ha till middag och då kom jag på att det kanske han inte kan äta, eller? Någon som vet? Tänker att det är rökt, om det är starkt för han mage eller så? Så, lite hjälp tack. Kan jag ge honom kassler?

Hade en mycket övertrött pojk här nu. Han vägrade sova när vi var ute och gick med Sofie och barnen, vilket resulterade i en jätte övertrött pojk och det är inte så roligt att få honom att sova då. Men nu sover han och jag hoppas han tar en ordentlig nap, för jag behöver nämligen vila lite jag med efter nattens äventyr.

Zeb har ju sovit jätte dåligt sen han var 6½månad, vaknat 3-10ggr/natt varenda natt och ska amma. På Cypern släppte ju allt det här och han sov hela nätter hela veckan. Så trodde att äntligen var denna fas över! Men icke, nu är vi tillbaka till ruta 1. Och det är bara bröstet han vill ha, har testat med vatten i nappfaska, välling, nappen, ja allt men han skriker hysterisk tills han får bröstet helt enkelt. Så det är ju tryggheten han vill ha, och de går ju igenom en stor separations-ångest runt 7-10 månader så det förstår jag. Men nu står jag i valet och kvalet för jag orkar inte mer, 3 månader av sömnlöshet börjar sätta sina spår. I och med att det är tryggheten han vill ha, ska han få sova i våran säng en period nu? Men sen bär det mig imot, tänk om det blir världens grej att vänja honom tillbaka till hans säng sen? Men samtidigt kan jag ju inte neka honom den trygghet han behöver, det blir ju för jävligt. åh, vad jobbigt det här är. Stor nackdelen med att amma är ju att man aldrig kan få någon avlastning, men det är en så liten nackdel med tanke på alla fördelar med att amma. Och ibland tror jag man gör för stor grej av det här med att barn ska sova i sina egna sängar och egna rum, visst är det toppen för de barn som gillar det! Men en ganska stor procent verkar ju sova bäst med mamma och pappa, där tryggheten finns. Varför låter vi dem inte göra det? Jo, man tänker ju dels på sig själv och sen att i framtiden kanske det kommer syskon också och då blir det ju vääldigt trångt i våran säng. Vi som dessutom bara har en 160-säng. Aja, ville bara skriva av mig lite för så rensar jag mina tankar. Tur att sömnen är ett litet världsligt problem, i jämförelse med allt annat som gör mig toklycklig över att jag har Zeb varje dag! Man ska verkligen uppskatta den gåva man fått<3


Förresten, mitt mammahjärta smälte riktigt ordentligt igår när Zeb kom krypandes upp i mitt knä och sa; ma-ma.=) Helt underbart! Älskade barn, vad mamma älskar dig!<3

/Tina