gaahhh.. denna trötthet..

Jag blir snart galen, varför kan inte tröttheten ge med sig? Tycker jag verkligen har unnat mig en massa vila sista dagarna men den ger sig inte! Får väl försöka vila ännu mer, och tidiga kvällar till sängs blir det.

Zeb är nog inne i en riktig utvecklingsperiod nu, jag ser verkligen skillnader från dag till dag. Han ler, skrattar, busar och är med på ett helt annat sätt nu. Man blir ju helt tårögd när man slår upp ögonen på morgonen och möts av världens leende=) Är verkligen tacksam att man får va hemma och följa honom. Tänk i USA där de bara är mamma-lediga i två veckor.....

Kvällen ska spenderas hos mor och far min.
/Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0