Hann verkligen inte blogga igår så jag får väl be lite om ursäkt men de blir så vissa dagar. Dagen igår gick så himla snabbt, sov till ca 15.30 och sen upp och äte middag, åka och träna och sen var det dags att åka till jobbet klockan 21 igen. Får ta igen lite av den tiden nu i helgen när jag är ledig. Ska åka och göra mig fin i håret på fredag, ska bli så otrolgit skönt men vet verkligen inte vad jag ska göra men det brukar ju bli klippt och färgat snyggt sen till slut ändå. Ska försöka och komma ihåg att ta före och efter bilder denna gång.

Jag har hittills i min blogg nästan aldrig skrivit om min ätstörning som jag är frisk ifrån. Detta på grund av att om en person som är inne i sin ätstörning läser mina berättelser och tankar kan det vändas åt fel håll för den här personen. Det är lätt att det istället blir Tips och Ideér i dennes tankar istället för min syn på sjukdomen. Därför har jag valt att inte skriva så mycket om det, även om det skulle va skönt att få det ur sig ibland. Men anledningen till att jag väljer att ta upp detta idag är för att varna er. Igår när jag satt och surfade runt kom jag in på en blogg där ätsörningar var det stora ämnet. Jag tänkte att nu ska jag "testa" detta så jag valde att läsa inläggen som jag skulle läst dem om jag fortfarande var sjuk. Och oj oj oj!! Det är ju helt sjukt, man blir definitivt peppad på att förlora ännu mer i vikt och ta sjukdomen ett steg längre ner i djupet. Den här tjejen var ändå frisk och skrev om ätstörningar ur sitt friska perspektiv men när en person som redan har en början på en ätstörning, långt ner i sjukdomen eller kanske inte ens har yttrat sig än, läser detta vänder den personen på perspektivet och ser det som peppning,uppmuntran,tips,ideér och framför allt känslan av att "jag kan gå ännu längre ner i sjukdomen för det klarade hon".
Jag vill bara varna er att läs inte sånt här, Ni är perfekta som ni är och ingen på den här planeten blir lyckligare för att ni läser och dras med i dessa tankar.
Jag blev så otroligt upprörd över detta igår så jag känner bara att jag inte kan skriva ett inlägg här på bloggen utan att ta upp detta. Nu för tiden kan man ju få tag i allt via internet och det är ju det som är livsfarligt! Man kan få reda på, disskutera, utbyta tips och ideér hur lätt som helst och det gör mig rädd. Vart ska våran värld ta vägen egentligen?
Vart ska våra framtida ungdomar sluta? Varför kan vi inte bara få vara människor?

Sen vill jag bara avsluta med att säga att jag en längre tid funderat på att lägga upp en berättelse ur min synvinkel på ätstörningar här, men det kommer inte hända. Nu är jag helt säker på det, och det för att jag inte vill vara med och öka risken att fler personer hamnar i samma skit som jag en gång var. Jag kommer definitivt skriva min berättelse för det behöver jag för mig själv men som sagt ingen annan kommer att få läsa den och jag vet att ni förstår varför nu. Jag är livrädd över att av misstag påverka människor åt fel håll.

/Tina