Spontan?!
Jag är inte den som är spontan, jag gillar att planera saker som ska göras, veta om i god tid vad som ska göras, hinna fixa och greja så allt går på smidigaste sätt med barnen. Men idag tjatade Zeb hål i öronen på mig på morgonen att han ville ut och cykla, tillslut kom vi ut på gatan allihop, Zeb cyklade en halvtimma sen var han nöjd. Jag kände inte alls för att gå in igen så vi vandrade i väg till Preem och hämtade ut ett paket och där kom jag på att vi faktiskt kan köpa lite fika och gå till lekparken. Så mysig stund fick vi i lekparken och Gud vad jag önskar att jag vore mer spontan för det var lätt det mest lyckade lekparksbesöket för oss. Antagligen för att Zeb inte tjatat om lekparken 1 timma innan det väl är dags att ge sig iväg. Utan bara utan förväntningar och tjat fick vi en riktig mysstund jag och min pojk medan Stella sov i vagnen! Spontan tänker ni, spontan är att hipp som happ boka en resa utomlands på fyllan och dra iväg nästa dag men bär man har två små barn så är en oplanerad picknick lagom spontant! Jag måste bli mer spontan! /Tina
Jag tycker nog att du är ganska spontan av dig, precis som du säger behöver de inte vara stora saker, de små tingen är de som ger uppskattning men kan också erkänna att jag avundas din strukturerande förmåga :)
Åå jag är likadan som du med planering. Jag vet alltid vad vi ska göra från morgon till kväll. Känns ibland som att man lever med ett hemtjänstschema o bockar av allt eftersom. Suck.