Zeb har idag fått sin livs första fläskläpp. Hur det gick till? Jo, han övar ju för fullt för att ta sig framåt på magen och när han som bäst höll på med det nu i eftermiddag lyckades han dunka ner ansiktet rakt ner i golvet. Det small till ordentligt och först trodde jag bara att han blev rädd men efter en stund svullnade hela överläppen upp på stackarn.. Han vart riktigt riktigt ledsen, så hoppas bara inte att han blev allt för rädd utan att han vågar fortsätta försöka.
Det värsta är väl att detta är bara början på vad som komma skall. Tänk vad mitt lilla hjärta kommer att slå sig i framtiden, tänk när han blöder första gången. Jag kommer nog bli lika ledsen som han då, men det är väl bara att vänja sig. Det är ju vad barndomen har med sig..

Köpte en storlek större på nappar idag för jag såg att de han har bara är till 6 månader och det är han ju snart. Han tyckte naturligtvis inte om dem, inte nu ikväll i allafall. Hoppas han vänjer sig för det är inte länge kvar som han får ha de andra.

Nu är det snart nattedags för Zeb och jag ska se på tv4 hela kvällen, som alla måndagar..

/Tina