Det finns en egenskap som beskriver mig väldigt väldigt bra och det är ordet envis. Ibland är det postitivt och ibland är det inte alls bra, som när jag vägrar ge mig i en disskution med Eddie. Men som sagt är det även positivt bland annat när det gäller att få saker gjorda, jag vägrar att inse att vissa saker inte går att göra när man har barn. Visst, allt tar lite längre tid men visst fasiken går allt! Jag tänker inte sitta här hemma och låsa in mig tillsammans med Zeb bara för att allt tar lite längre tid, planering och organisation. Igår fick jag i allafall med mig underbara Sofie och hennes bägge barn till Linköping. Tror att Sofie kan va lika envis som mig, för vi ville verkligen dit och vi ville åka i en bil tillsammans. Tre bakåtvända bilstolar, en syskonvagn, en emmaljunga-vagn och två mammor i samma bil, går aldrig skulle vissa säga men vet ni vad? Vi lyckades, visst tog det 1½ timme innan vi kom iväg men det gick och massa skratt fick vi minsann! Tror Hugo var allra gladast över att vi lyckades, för han fick nämligen sitta brevid Zeb hela vägen och äta hamburgare på Mcdonalds, det ni!

Inte lika roligt dock när vi kom hem, det har blivit ett megahål i vårat avloppsrör i källaren så det var en himla massa vatten i källaren. Fick lite hjälp av Pontus snälla pappa och nu är det fixat provosoriskt i allafall. Får se vad det här kalaset slutar på för summa.. Tur i oturen var ju att Zeb och jag inte varit hemma på hela dagen så vi hade inte spolat i en massa toaletter och i kökskranen. Tänk om jag hade fått för mig att baka eller göra storkok och spolat en massa i kran, då hade det väl varit decimeterhögt i källaren istället för centimeter..


Zeb har fått prova Leos hoppgunga och älskade det, så när vi var i Linköping igår passade vi på att köpa en egen till honom. Och han verkligen ÄLSKAR det, han blir hel tokig när han är i den..

/Tina