Det är lite läskigt det här med Japan, eller mycket läskigt. Tycker att det bara blir fler och fler katastrofer runt om i världen. Vart är vi påväg egentligen? Det sjuka tycker jag ändå är att man på något sätt isolerar sig från det, man tänker att här uppe i Sverige kommer inget sådant hända. Men det ver vi ju inte! Usch, tycker det är hemskt. Började nästan lipa när jag såg ett inslag med barn som de räddade efter tsunamin i Japan från en översvämmad förskola. Kommer de barnen få träffa sina föräldrar, syskon igen? Man blir ju inte mindre känslig när man precis fått barn själv.

Jag hade ju läst och hört innan jag fick barn om vilka känslor man har för sina barn, trodde jag förstod men det kan jag säga att det gjorde jag INTE! Det jag känner för Zeb är så stort och så mycket att det går inte att förklara. Tror inte att man kan förstå om man inte har barn själv. De är ens allt!

Jahopp lite känslosam så här på förmiddan då. Men man börjar ju tänka när såna här saker, som i Japan händer. Man går här hemma i sin lilla bubbla helt ovetande om vad som komma skall.


Idag kommer i allafall vännerna Emelie och Sofie hit med sina små guldklimpar på förmiddan och sen ska jag och Zeb på kalas i eftermiddag hos en släkting till mig. Så fullt upp denna torsdag alltså, det gillar vi!

Ha en fin torsdag allihopa!
/Tina