Idag är jag riktigt trött. En jobbig natt har passerat som jag delvis själv är boven för, jag kom inte i säng fören efter 23 igår så det var verkligen mitt fel. Men sen vaknade Zeb stup i kvarten fram till klockan 04 då han tyckte att nu är det morgon. Försökte med allt, amma, låtsas sova, sjunga, ja allt och inget hjälpte så vid halv sex gick vi upp. Zeb fick gröt i magen och leka av sig lite sen gick vi till sängs efter halv sju någon gång och sov till 09.00. Så idag är jag trött och dessutom har han varit på ett himla lustigt humör hela dagen. Ena stunden skrattar han och nästa gnäller och gråter. Vet ju inte vad man ska göra, blev lite bättre nu framåt kvällen men då kom ju tröttheten istället så då vart det gnäll för det. Ja, uppgiften som mamma är inte alltid så lätt. Det värsta är att jag får så jobbiga känslor när jag inte förstår vad som är fel, jag mår verkligen skit, tycker att allt är mitt fel och så vidare. I morgon hoppas jag att jag vaknar till en annan grabb=) Försökte till och med finna svar i om det kunde va någon utvecklingsfas men den skulle tydligen inte inträffa fören framåt 33 veckors ålder och Zeb är ju bara 30.. Inte för att jag direkt märkt av detta innan, eller jo förresten vid 3 månadersåldern märkte jag och sen en gång till i våras men aja..

Sitter på altanen och försöker njuta av att bara vara. Ikväll SKA jag komma i säng tidigt vare sig jag vill eller ej, inte senare än 22 för då pallar jag inte om det blir en likadan natt igen.

/Tina